TAR DET LUGNT ETT ANNAT ÅR...
En av de nominerade till Årets Traditionsbärare är verkligen en traditionsbärare ut i fingerspetsarna. Björn Ståbi, stockholmaren som började spela släktens låtar från Orsa och sedan bosatte sig i Hälsingland.
- Det känns hedrande att vara nominerad, säger Björn. Jag är inte mycket för galor och tävlingar, men inser/anser att det är viktigt för att genren ska få uppmärksamhet i media som annars knappt ser åt folkmusiken. Sen är det ju häftigt att se hur stor bredden verkligen är när man samlar ihop så många utövare vid ett tillfälle.
Björn kommer alltså från Stockholm där han smög med sin fiollåda som liten parvel för att inte få för mycket spö av äldre slynglar i storstadskvarteren. Det var låtarna från släktens hemort Orsa med omnejd som lockade Björn in i musiken. I slutet av 60-talet var han i USA och spelade på Newportfestivalen med Ole Hjorth och därmed hade den svenska folkmusiken fått fäste i USA. Genom spel i grupper som Herr T och hans spelmän och Nåra har Björn visat att släktskapet till visa och populärmusik är starkare än man tror. Genom skivor som Bockfot och många fler har han präglat en hel generation fiolspelare.
Vid sidan av spelandet är måleriet det som engagerar Björn mest. Han bor i Hörrgård i Korskrogen där han fortfarande varje år bjuder in deltagarna i Hovrakurserna till fest och spel. Björn har fyllt 70 och börjar möjligen med årens rätt att varva ned något. Men inte så det syns.
- Jag målar ganska mycket för tillfället och har en del utställningar på gång blandat med spelningar. Jag får ta det lugnt ett annat år!
